Om att se bortom synen
Sommaren 2005 förlorade min pappa synen nästan helt. Det hände på ICA. Han skulle betala för korven, men plötsligt kunde han inte se pengarna i plånboken. Tiden sedan dess har varit en oavbruten anpassning och en undersökning ned till minsta detalj av vad som fungerar och vad som inte fungerar.
När Konsthall C 2008 frågade mig om jag ville curera ett projekt om synnedsättningar, valde jag att arbeta undersökande. Projektet har kommit att innefatta en grupputställning på Konsthall C, seminarier, utställningar med synskadade ungdomar, samt en manual för hur även andra utställningar kan byggas för att bättre nå synskadade. Men utställningen Konsthall SE har hela tiden varit kärnan.
Synen utgör vanligtvis 80% av våra sinnesintryck, men vad händer om vi ger andra sinnen företräde? Hur skiljer sig mina upplevelser av rum och ljud till exempel, från en synskadads? Eftersom synskadade människor hör till samhällets mest isolerade grupper på grund av hur det offentliga rummet är inrättat, och för att jag själv är en visuellt orienterad konstnär, ville jag fokusera på konst i offentliga rum. Vi bad de tolv konstnärer som bjöds in till Konsthall SE att föreslå offentlig konst som kan nå människor utan syn. Och sedan dess har mycket hänt: Konstnärerna har undersökt det möjliga och det omöjliga, det storslagna, det subtila, det elaka och det humoristiska.
Offentlig konst är i hög grad likriktad och förutsätter nästan undantagslöst syn hos mottagaren, trots att konsten idag annars gör bruk av alla tekniker och utmanar alla sinnen. I begränsad skala men med omfattande anspråk har vi i projekt Konsthall SE undersökt hur det skulle kunna vara annorlunda.
Po Hagström, konstnär och curator