(Pulsen är en nedräkning)
Open studios at "WIP:sthlm"
HJÄRTAT ÄR EN MUSKEL
(Pulsen är en nedräkning)
Det dröjde 400 000 000 år innan det första ljuset tändes i universum.
Liv uppstod på Jorden 9 300 000 000 år senare. Apan utvecklades för
2 500 000 år sedan och människan trädde fram för 200 000 år sedan.
För 70 år sedan uppfann vi atombomben och för 45 år sedan kunde vi
förgöra vår planet 690 gånger om. Vi har hittills utrotat 7 % av de
djurarter vi delar planeten med samtidigt som mänskligheten
växer med 253 individer varje minut.
I mer än 10 000 år levde neanderthalarna sida vid sida med vår art
Homo sapiens. Förstod neanderthalarna sin position? Anade de att
deras tid som skapelsens krona var i fara? Gjorde Homo erectus det
före dem?
Den bäst lämpade är ett hot mot alla andra arter, det är därför som det
är viktigt att vara skapelsens krona. Kanske är det trygghet vi känner
när vi ser på raden av växande kranier, från Apa till Neanderthalare
till Människa. Eller är det ensamhetens melankoli?
En satellit med en bild av Mannen och Kvinnan har sänts ut i rymden.
Arten och individen definierar sig genom att positionerar sig. Var är vi
och vad är vår räckvidd? Vad når vi inte, vad är vi inte? När upphör vi?
Våra hjärtan orkar slå 3 500 000 000 slag och sedan dör vi.
Snart därefter dör vi en andra gång när vi glöms bort.
Om 1 000 000 000 år dör Jorden. Några miljarder år senare dör Solen
och om ytterligare några tusen miljarder år kallnar och dör universum.
Schimpansen Lana sitter i sin bur. Hon har lärt sig mänskligt teckenspråk
och en döv människa kan använda sitt modersmål för att kommunicera
med henne. I buren finns en dator med en kamera som ger Lana mat
när hon ber om det. Det är natt och Lana är ensam.
”Please computer, tickle me” ber hon, om och om igen.