Konstnär: Anders Wettler
Reportage: Historiska Museet och Shabnam Faraees ateljé
Anders Wettler har besökt Historiska museet och Shabnam Faraees ateljé för att undersöka hur mönster utvecklas genom tider och kulturer.
Mönster slingrar sig ut och in genom varandra, och det kommer även den här texten göra. Välkomna :-)
Våra hjärnors behov av mönster
Vi människor har en enorm kapacitet för att ta in sinnesintryck. När hjärnan inte får tillräckligt mycket att bearbeta blir den understimulerad, och under en lång tid kan det till och med vara skadligt. Synen står för 80% av våra sinnesintryck. Att våra hjärnor särskilt stimuleras av det vi ser är därför inte så konstigt. Därför är former och mönster viktigt för hur våra hjärnor mår.
Vad är ett mönster?
När vi använder ordet mönster tänker vi kanske på en bild – på en form som upprepas om och om igen, som till exempel en tapet. Men det är ju inte bara bilder som upprepas. Tidvattnets rörelser, djurens livscykler och människors handlingar är också mönster.
När Anders var liten bodde han i Sörmland. Han cyklade ofta runt, vilket var ett av hans handlings-mönster.
Och eftersom det finns många runstenar i Sörmland stannade Anders ofta och tittade på dessa gamla mönster; runor som slingrade sig in och ut genom varandra.
Det här var inte långt efter att Anders lärt sig läsa och skriva. För Anders ringlade sig därför runor och bokstäver in och ut genom varandra. Olika mönster blandades för Anders och det är så med mönster – de blandas.
Det som vidare intresserade Anders med runmönster var att det var ett sätt att komma i kontakt med människor som levde för tusen år sedan.
Det gick att se avsikterna hos den som jade rest stenen för länge sedan Någon hade kanske rest runstenen för sniffar. Anders funderade då på vad de tänkte då.
Senare utvecklades intresset för att mönster visade hur kulturer och människor hade rest och träffats genom historien. Runslingornas avlånga djur kunde t.ex. återfinnas i Bysans dit många svear reste.
Vidare fascinerades både Anders och Po av "Pireuslejonet" som för tusen år sedan stod i Athens hamn. Då knackade en nord-bo in en djurslinga med runor i lejonet, så att en slags konst kombinerades med en annan. 1687 stals den till Venedig så att konsten kunder färdas vidare.
Vi besökte mönsterkonstnären Shabnam Faraee. Hon håller med om att mönster liknar vissa moment i livet: "Som när Anders jämför sitt minne från barndomen med mönster. Jag har också funderat på att när tiden går och vi tittar tillbaka ser vi mönster i det förflutna. Det kan ara ett mönster från en sommar när man var på resa, eller en vinter som man behövde gå långt i snöväder för att komma till skolan."
Hos Shabnam förvandlas hexagoner (sexhörningar) till Fåglar. En matta blev en traditionell iransk trädgård med sjöar i mitten, fast med svenska blommor och fåglar. Shabnam berättade att hon var intresserad av Överhogdalsbonaderna, för att dessa hade stora likheter med iranska textilier. Detta kan bero på att föremål av textil lätt kunde rullas ihop och transporteras långa sträckor. Kunde skandinaverna och iranierna ha träffat varandra och kommunicerat genom konsten?
Shabnam berättar vidare: "Att kulturer har rest över olika områden och har skapat nya bilder är återkommande i historien och det finns många intressanta exempel på det: På Etnografiska museet finns t.ex. en kappa som Nordamerikas urbefolkning. När jag såg kappan upptäckte jag att det var iranska broderade blommor som prydde den. Det visade sig att de blommorna hade kommit till Nordamerika med franska bosättare som hade tagit med sig motiven från Provance. Blommorna hade kommit från Provance i ett tidigare skede med gods och textilier från Iran och Indien. Att mönster är mötesplatser för människor och kulturer är sant!
Anders avslutar: "Att bandslingor finns hos vitt skilda folkslag, som vikingar och kelter och iranier, tror jag är typiskt. Mönster kombineras och utvecklas. Jag tror att det finns en uråldrig kärlek till sådana företeelser."