Po Hagström




Power Landscapes

Maktlandskap och Kraftlandskap. Det var här det började, med tanken på maktens topografi och på den kraft vi både kan finna i och utvinna ur landskapet.

Under en längre tid har jag följt några konstnärer som oavbrutet gräver sig vidare in i de ämnen de föresatt sig att utforska. Deras arbeten är som borrkärnor – flerskiktade men precisa utsnitt som avslöjar oväntade aspekter av verkligheten för oss. Men genom sin konstnärliga verksamhet belyser de inte bara fascinerande företeelser, de påverkar även denna verklighet. Ta till exempel Katja Aglert som sedan flera år har undersökt hur ljusföroreningar påverkar både människor och djur och bland annat arbetar för att under en minut släcka ned Times Square i New York, en av världens mest ljusförorenade platser. Eller arkitekten och designern Antonio Scarponi som ofta använder IKEA-produkter för att sätta samman nya objekt, det kan vara ihopfällbara vagnar för gatuförsäljare eller moduler för självhushållning. Gruppen The New Beauty Council väver likt spindlar nät av relationer mellan gräsrotsrörelser, stadsplanerare, universitet med flera, och lyckas med enträget arbete få det som såg ut som en utopisk tanke att bli verklighet. Så när frågan kom från Linda Soneryd om jag ville curera ett konstprojekt kopplat till en samhällsvetenskaplig konferens Stockholm sade jag genast ja. Konferensens tema var Power Landscapes och den ägnade sig åt samhälleliga effekter av miljö- och klimatförändringarna, samma frågor som undersöks av de konstnärer jag just nämnt.

Sommaren 2011 inleddes konstprojektet med en utställning på Stockholms universitet i anslutning till konferensen. Forskarna involverades i konsten, bland annat genom en picknick mitt i en fullskalig skiss till en skogsträdgård där de även serverades föreläsningar av The New Beauty Council och Tillväxt. Men forskningen har också fångats upp av konstnärerna, framför allt av Lisa Jeannin och Rolf Schuurman som skapat ett Insiktstorn där besökaren leds upp, in och ned i en parallell verklighet.
Men det visade sig bli fler spridningseffekter av projektet. Växter som användes vid utställningen på Stockholms universitet blev stora planteringar i Rågsved och Fisksätra. Flera av verken fortsatte att förändras och vidareutvecklas, vissa verk är tänkta att bli regnskydd och andra verk har ätits upp. Seminarier och forskning har tillkommit, liksom en ny kurs på Stockholms universitet.

Våren 2012 samlades konsten och erfarenheterna på Botkyrka konsthall i utställningen Den blå planeten – en grön utställning, där den initiala hållningen, utforskandet och korsbefruktandet, förblev central. Fler konstnärer och curatorer tillkom. Konstnärsgruppen Kultivator arbetar likt Scarponi med en Do-It-Yourself-mentalitet och manualer, men från en annan angreppsvinkel. Julia Adzuki har en bred repertoar och kombinerar precis som Lisa Jeannin och Rolf Schuurman skulpturer med performance, med fokus på levande och föränderliga material.
I och med Fittja Open växer utställningen ut i det offentliga rummet och ännu fler konstnärer deltar. Fokus ligger på nya lösningar för vårt gemensamma rum och för vår livshållning. Och med all denna samlade kunskap och erfarenhet reser projektet sedan åter in i Stockholm under hösten 2012 för att fortsätta sprida forskningen och konsten i form av utställningar, tillställningar, föreläsningar och aktioner.

I denna publikation presenteras konst och forskning som väcker frågor om vetenskap, politik och ansvar i relation till miljöfrågor och som på olika sätt anknyter till den problematik som undersöks i utställningarna Power Landscapes på Stockholms universitet och Den blå planeten – en grön utställning på Botkyrka konsthall.
Ord som synergieffekt, plattform och korsbefruktning används gärna, eftersom det är viktiga ord. Det här är ett projekt där de varit centrala varje gång vi beskrivit händelseutvecklingen. Inte vad vi vill ska ske, utan vad som faktiskt händer. Och det beror på det professionella handlingskraftiga kontaktnätet men framför allt på konstnärerna.

För mig personligen har arbetet fått mig att tänka mer kring hur vi formar naturen, och hur den kultiverade naturen formar oss. Effekten av "Forest Food for Thought" av The New Beauty Council till exempel, är att en skogsträdgård nu anläggs på Stockholms campus. En skogsträdgård är en hållbar miljö med ätliga växter där dagens urbana människor kan uppleva ro och frid – två saker som vi förlorade när vi började med odling. Jo, så kan man faktiskt se det. Under de första 190 000 åren av mänsklighetens 200 000-åriga existens rörde vi oss i små grupper och levde av det vi kunde jaga och samla. Det krävde bara några timmars arbete per dag och resten av tiden tog vi det lugnt och umgicks. Men sedan, för 10 000 år sedan, började vi odla. Det är ett hårt arbete att odla. Det nötte på oss och gjorde oss sjuka, så vi fick idén att någon annan kunde utföra jobbet åt oss och så föddes slaveriet. Eftersom sådd kräver planering och utsäde måste förvaras, så skapades byråkrati. Våra sädeslager var hårt förvärvade rikedomar så vi behövde vapen och arméer för att skydda dem.
Jag berättar det här för min fru. Hon frågar om jag behöver slavar eller kanske en armé för att förverkliga det här projektet. ”En skogsträdgård, älskling”, svarar jag, ”det är ju det som är poängen – aldrig mer slavar, krig eller byråkrati!”.
Last updated August 2017 © Po Hagström